Strandskydd

För en förklaring av strandskyddsreglerna och deras syfte, se länk:

http://strandskydd.onlineacademy.se/external/player/view/542 Länk till annan webbplats.

Strandskyddsbestämmelserna gäller lika i hela landet, oavsett hur tät- eller glesbebyggt området är, hur gott det är om sjöar och vattendrag eller vilka naturtyper, biotoper eller arter som finns i området.

Skyddszonen omfattar både land och vatten, inklusive undervattensmiljön. Den utgår från strandlinjen och sträcker sig vanligtvis 100 meter i båda riktningarna. Länsstyrelsen kan utvidga zonen upp till 300 meter, om det behövs för att tillgodose strandskyddets syften.

Inom den strandskyddade zonen gäller förbud mot att:

• uppföra nya byggnader eller ändra de som redan finns, så att de kan användas till något annat ändamål
• gräva eller på annat sätt förbereda för sådana byggnationer
• utföra andra anläggningar eller anordningar som strider mot strandskyddets syfte, det vill säga försämrar tillgängligheten enligt allemansrätten eller väsentligt försämrar livsvillkoren för växter och djur. Exempel på detta är båthamnar, bryggor, parkeringsplatser och golfbanor
• utföra andra åtgärder som kan skada växt- och djurliv, till exempel fälla träd, gräva eller gödsla. Kommunerna har det primära ansvaret för att hantera frågor om strandskydd. Som regel är det den kommunala nämnd som har hand om plan- och byggfrågor som får ansvaret för dispensärenden, eftersom den bevakar frågor kring strandskydd även vid ansökan om till exempel bygglov.

Länsstyrelserna ska granska alla dispenser och upphävanden av strandskydd inom detaljplaner och i exempelvis bygglovsärenden som beviljas. Om ett beslut är felaktigt ska länsstyrelsen upphäva beslutet. Detta beslut kan sedan överklagas till högre instans. Beslutet kan endast överklagas av den/de sökande.

För att en dispens ska beviljas krävs att det finns särskilda skäl. Minst ett sådant skäl, vilka anges i miljöbalken 7 kap 18 c §, måste finnas för att en prövning överhuvudtaget ska kune ske.

Det finns vissa byggnationer och åtgärder som inte omfattas av det generella förbudet, och som därför inte heller behöver dispensprövas.

Ekonomibyggnader eller andra anläggningar, anordningar eller åtgärder som behövs för näringsverksamhet inom jordbruket, skogsbruket, fisket eller renskötseln omfattas av undantaget.

Från och med den 1 juli 2009 ska kommunerna i sin översiktsplan enligt 4 kap 1 § bl. a. ange sådana områden för landsbygdsutveckling i strandnära lägen som avses i 7 kap. 18 e § första stycket miljöbalken.

Inom ett område som en kommun har pekat ut som landsbygdsutvecklings-område i strandnära lägen (LIS), i sin översiktsplan, får man även använda det särskilda skäl som anges i miljöbalken 7 kap 18 d §.

Syftet med att redovisa områden för landsbygdsutveckling i strandnära lägen är att stimulera den lokala och regionala utvecklingen i områden som har god tillgång till fria strandområden och där en viss byggnation kan ske utan att strandskyddets syften åsidosätts. Behovet av att stimulera en sådan utveckling finns främst i landsbygdsområden som inte är belägna i närheten av stora tätorter.

Med åtgärder som främjar landsbygdsutvecklingen avses bl.a. sådana åtgärder som långsiktigt kan antas ge positiva sysselsättningseffekter och som kan bidra till att upprätthålla serviceunderlaget i landsbygder.